Vad är det med mig?

Förra veckan, från måndag och fram till torsdag så gick jag ner tre kilo. Jag gick ner mer än ett halvt kilo om dagen och jag vet precis vad jag gjorde rätt. Jag åt rätt, det var framförallt det som var nyckeln. Men nu, den här veckan, från fredag förra veckan har jag gått upp fyra kilo. Det är som ett steg frammåt och två tillbaka och jag vet precis vad jag gör för fel nu. Jag har receptet till min framgång men jag struntar i det hela tiden.

I fredags var det det att jag inte åt strikt efter dieten, lördag så åt jag potatis samt att jag åt glass och drack cider samt åt lite godis. PÅ söndagen var det godis och glass och på måndagen var det glass och bröd. Tisdagen var det godis, glass, pizza och öl, va fasen, VILL jag inte gå ner eller vad är det med mig?

Man tycker ju att en sådan framgång som tre kilo på fyra dagar borde sporra mig att känna "Fan va bra det här går, då kämpar jag på så jag når målet nu" men nej istället är det som om det kommer en puckad röst som säger "Fan va bra det här går, men om det nu går så här bra så kan det ju inte göra något om jag fuskar lite, det går ju fort att få bort sen"

Jag skrev ett kontrakt med mig själv här inne på bloggen, både jag och alla som möjligen kikat på den kan ju tydligt se att jag brutit kontraktet så det bara stänker om det och jag måste nästan få något straff för det, ja just det, det har jag ju redan. Fyra kilo! Dom ska bort.

Över till något annat som jag också är så fruktansvärt dålig på så jag borde får smisk, min bok. Jag skulle vara klar med den till skolans start i september, hur går det med det. Jo, tre kapitel på två månader, nu har jag en månad kvar och jag har resten av boken kvar. Någon som tror jag klarar det? Det är väl bara att bita i det sura äpplet och skriva, skriva, skriva, skriva och äta rätt!

Jag har alltså fram till september kvar att gå ner femton kilo och skriva en hel bok, tjoho! Jag har ett delmål som ligger fyra kilo bort som jag ska ha klarat om tre veckor, det borde vara rimligt, med tanke på hur det gick sist. Sen har jag bara tio kvar att fixa den sista veckan. Det känns lite mer orimligt, men om jag nu ska klara något av det så är det väl bara att sätta igång nu. Det som är gjort är gjort och det som är ogjort är ogjort, det är bara att försöka korrekta till vågen nu så det blir lite mer jämnvikt.