Norrländska iakttagelser

Alla norrlänningar är som en vinkares Lucky Luke. Ni vet han som skjuter snabbare än sin skugga. En norrlänning hejar alltid! När man kommer åkande med sin bil, så vinkar dom åt en. När man kommer gående, springande eller körande och tar sig förbi en klunga som står och pratar och iakttar en medan man tar sig förbi så räcker det med att man sträcker upp en hand så vinkar alla hur glatt som helst. Och fort går det för handen att ta sig upp i vinkande läge.

Sköt dig själv och skit i andra är inte lika allmänt vedertaget här uppe som nere i Västsverige. Inte bara en gång, utan upprepade gånger, har det hänt att jag stått och pratat med något av barnen eller min make om att jag ska ha något i affären vi befinner oss i och i samma sekund är det någon där som berättar var jag kan finna det jag vill ha. Nu pratar vi inte om en sån där med namnbricka som får betalt för att jag inhandlar just denna pryl utan helt civila personer. Anonyma kvinnor och män som satt på sig den där manteln och bara hjälper vilt främmande människor i köpcentrum. I Västsverige skulle man bli klassade som psykiskt störd om man pratade med någon främmande person och skulle man lägga sig i mitt i ett samtal mellan två personen skulle man kanske få på truten.

Serviceminded är inte i ropet. Vi handlade på en restaurang inne i Ö-vik på lördagen. När vi kom fram för att beställa maten fick vi ett bemötande som fick en att känna att man tog upp denna persons värdefulla tid. Som om vi bara var i vägen, jobbiga och helst inte skulle vara där alls. Vi fick inte alls känna det som att vi faktiskt hjälpte till med att betala denna persons lön, att vi var delaktiga i att se till att denna restaurang gick runt. Va fan, en restaurang lever på sina gäster, vi gör dom en tjänst som äter hos dom. Vi skulle kunna ta med mat hemmifrån så dom skulle slippa oss. Maken kommenterade att det är det vanligaste bemötandet när man åt ute eller använde sig av någon form av serviceaktigt uppe i norr. Lite lustigt, som civil är man mer serviceminden än om man får betalt för det, ja ja…

Det är jätteljust! Alltså, solen går verkligen inte ner här uppe! När man tittar ut genom fönstret klockan tre på natten så är det lika ljust som det brukar vara klockan åtta nere i Örebro. Det påverkar ens dygnsrytm vill jag lova. Vi har haft svårt att komma i säng tidigare än två varje natt eftersom solen påverkar en till att bli piggare. Det har varit svårt att bestämma sig för om man skulle gå och lägga sig eller ta en promenad i det fina kvällsvädret. Myggen hade nog fått en på andra tanker om man väl gått ut, men ändå! Vi har inhandlat en rejäl rullgardin som inte släpper in något ljus, den tycker vi om.