Väl framme

Jag hade planerat att komma iväg hemmifrån vid en åtta på morgonen. Eftersom min man inte ens kom hem förrän efter midnatt så reviderade jag mina planer och vi kom iväg vid tio istället. Vi var framme i Gävle vid lunchtid och åt en god middag på en vägrestaurang innan vi begav oss till Furuvik.

Det fanns skyltar om att Tobbe Trollkarl skulle uppträda men vi valde att låta barnen röra sig så mycket som möjligt istället för att titta på någon som rör sig, så vi hoppade det helt enkelt.

Där fick barnen leka av sig innan vi for vidare. En speciell sak med detta lilla tivoli var att de hade en förkärlek till långa figurer. Bilder kommer senare (jag har inte tömt kameran än och har inte sladden med mig till MAX eftersom det inte var förplanerat att åka och äta där idag).

Efter att vi lämnat Furuvik var det bara att följa E4 hela vägen upp till Ö-vik. Vi gjorde dock ett stopp vid Sundsvall för att äta lite igen, handla frukost och tanka, och där tror jag allt att Tobbe Trollkarl också stannade, för jag tror jag såg honom gå ifrån sin bil, parkad snett bakom oss.

Vi var framme i mellansel vid elva på kvällen så jag tycker nog att vi hållt ett rätt bra tempp. Trotton timmar på väg och då hade vi ett stopp på fyra timmar för att roa oss och minst en timme till för att tanka, handla och andra roliga saker.

Citat från vägen:

Maken, medan han brötar fram i 110 knyck): "Den här vägen kommer säkert att göras om till en åttioväg, nittio är lite snabbt för en så här smal och krokig väg"

Jag (när vi kör förbi ett ställe med öppna åkrar, små söta dungar och bondgårdar så långt ögat når): "Här skulle man bo"
Maken (Tveksamt och lite oroat): ...nääää... (minen var oslagbar, det är roligt att skrämma gubben)

Maken (Medan han kör på en väg som ser mer ut som ett lapptäcke än en väg): det fanns en skylt om vägskada här någonstans, men jag har inte sett någon vägskada"
Jag: "jag tycker hela den här vägen är en enda vägskada"