Midsommarafton, men bilder

Vi åkte ju iväg på en sån där typisk familjemidsommargrej i går. Jag hade försökt göra en krans till dottern, sonen ville INTE ha någon. Redan i bilen pajjade kransen då hon slängde med den och använde den som vapen mot sin bror.

Vi satt och fikade i lugnan ro och frossade "stora stygga vargens chokladrutor", vindruvor och physalis.

När ringdansen satte igång försökte jag peppa barnen att röra på sig i ringarna. Den enda som var positiv var dottern. Vi sprang iväg för att dansa men det ända hon gjorde var att hänga i armen till en vilt främmande man. Kändes lite pinsamt. Efter att hon krånglat och fånat sig i tio minuter och ringen inte ens gått ett helt varv än, så gick vi tillbaka till filten. Hon verkade måttligt road. Jag hann i alla fall få lära mig två nya verser av små grodorna. Små grisarna hade jag ju hört innan och den tyckte jag redan tidigt var överflödig, men nu fick jag höra små hästarna också och små katterna också. Hm, hädelse!

När vi kom hem ville dottern gå på promenad med sin dockvagn (trasiga dockvagn) vi tog ett varv runt vårt eget kvarter först. Sen kom hon på att hon ville ha med sig sin docka och ta en längre promenad. Hon hämtade sin docka, som heter Babba, och så gick vi iväg. Dockan låg direkt på de hårda pinnarna och han var naken. Jag påpekade att det såg kallt ut, grannarna påpekade att det såg kallt ut och pappa (som kommit hem från jobbet vid det här laget) påpekade att det såg kallt ut. Dottern iggade.

När vi kommit några meter kom hon på att det såg ju kallt ut för dockan så vi fick vända. Dockan fick på sig tröjja och byxor och vi lade en kudde som ha kunde sitta på. Sen vandrade vi iväg på en jättelång promenad (dottern bestämde) och när vi kommit så riktigt långt bort som man bara kunde på våran väg kom hon på att dockan skulle ju ha en filt. När jag sa att det skulle vi inte vända om för att hämta nu så bröt hon ihop och började skrika och gråta. När hon lugnat sig över det så ville hon att jag skulle dra den extremt lilla vagnen. När jag vägrade för jag skulle få ont i ryggen så bröt hon ihop igen och skrek och gapade och grät. Sen ville hon att jag skulle bära henne för hon hade ont i fötterna. När jag vägrade för det var hon själv som valt att promenera den långa långa vägen, så bröt hon ihop igen och skrek och grät.

Efter det så frågade hon varannan minut om vi var hemma snart, hela resterande vägen hem.

Det var en jättetrevlig promenad!

På kvällen satt jag och maken och tittade på chokolate (eller vad den nu heter, filmen om choklad) och åt chokladpraliner och drack baileys. Känns som ett tema!