Som en kallduch kommer sanningen i kapp

I går kände jag mig osårbar, jag kände mig som en vinnare och som oövervinnerlig. Som Leonardo Di Caprio stående i fören på Titanic skrikandes "Im the king of the word". I dag skönk båten skulle man kunna säga. Jag har ju knappt sprungit mer än när jag varit sen till bussen, i alla fall sedan mellanstadiet. Det fanns ju fler anledningar än lathet som gjort att jag slutat med springfasonerna, och det var en av dessa som kom i kapp mig idag.

Jag tog mig ut i morse, innan frukost, och det tog emot från början det vill jag lova. Om mina ben skulle kunnat tala skulle dom förtvivlat ropat: "Men vad gör du, inte nu igen, vi sov ju!!!" Men bara jag kommit igång och gått genom två kvarter så kändes det redan bättre. Jag sprang massor. Drygt halva vägen var med joggingsteg eller spritersteg. Jag tog ut mig till max. Jag satta mål och delmål. "Jag ska springa fram till bron *framme vid bron* äsch va fasen, jag springer genom det här bostadsområdet också" På det sättet tog jag mig igenom min runda men det var ungefär efter halva vägen jag började känna av det. TUTTJÄVLARNA!!!

Ja, ja, helt plötsigt var det ju logiskt. Inte konstigt att min sprinterkarriär tagit slut i mellanstadiet, det var ju då jag utvecklades och fick överdimensionerade tuttar. Detta visste ju jag, men jag hade förträngt det väl nu vid vårruset och allt. Men det kom som sagt tillbaka till mig idag. Varje sprinter- eller joggingsteg jag tog fick det att kännas som om jag gjorde slam dunk med juvren på framsidan och detta även fast jag har en riktigt bra sportbehå, eller ja, den har sina nackdelar det vill jag lova. Ryggen kände också av mitt lilla äventyr. Och en fråga kom till min hjärna. Varför får dessa behåtillverkare för sig att sätta små hårda plastspännen på en behå, på helt fel ställen. Finns det en speciell tortyrsnubbe som sitter och kommer på vart man ska sätta dom för bästa och hårdaste skada, eller är det bara det att även behåbranchen, som så mycket annat, styrs av män som inte har någon aning om vad som är bäst för den kvinnliga anatomin och som, varje gång någon försöker komma med smarta ändringar, säger att nej nej nej, vi gör som vi alltid brukar, det funkar bra för oss. (shit vilken lång mening)

Tja ni kanske själva kan se vad jag menar, det lilla plastspännet har gnuggat min svettiga hud upprepade gånger vilket har resulterat i ett litet skavsår som svider hela tiden och framförallt när jag duschar. Jag vågar inte tänke på hur det kommer kännas när jag ska kränga på mig den där tuttekassen i morgon, för min gång/springtur.

Tjing och tjo!