MIn själs treåringstrots

Jag vill inte jag vill inte jag vill inte jag vill inte!!!!

Så låter det inombords på mig just nu.

Jag vill inte väga maten!
Jag vill inte hålla mig borta från choklad!
Jag vill äta potatis!
Jag vill äta godis!
Jag vill äta kakor!

Jag vill äta allt utan att känna ångest eller börja tänka på hur jag ska förbränna det!

Jag vill inte slaviskt väga mig och få panik över alla gram jag går upp!

Jag vill inte äta en glass och se att jag går upp ett kilo och springa tre kilometer och se att det inte ens märks på vågen.

Jag vill leva normalt och ändå hålla vikten!

Varför kan jag inte det?

Varför har min kropp fått för sig att jag inte ska kunna unna mig något utan att bli en michelingubbe som inte kan hitta kläder på normala avdelningar?

Jag är fysiskt skapad som en person som ska älska att motionera och hata fett och socker medan mitt psyke är skapat som en livsnjutare som vill kunna ligga i solen och smaska på en glass eller smutta en öl och högst behöva ta en promenad för att bli av med det.

Det finns folk som är skapade på det sättet.

Varför inte jag.

Nu skiter jag i det här!

I alla fall en vecka!


Fan!