trött

Maken har varit sjuk i två veckor nu men jag har ju varit kärfrisk hela tiden (lite otäck halssmärta nån vecka innan maken bara, men inget ingen kvinna skulle klara av).

Jag har inga symtom, jag är inte förkyld, jag har ingen hosta, inte ont någonstans, inga konstiga prickar och absolut ingen förkylning. Däremot är jag såååååå trött. Jag sover åtta timmar på natten men det känns som knappt fyra, jag kan knappt komma upp på morgonen och jag nickar nästan till mitt in the midle of action. Idag, i ett samtal, jag skrev och pratade och lyssnade intensivt, ändå kände jag hur min hand började domna bort och blev svår att dominera. Ögonlocken kämpade emot min vilja och ögonen började liksom vibrera för dom ville inte koncentrera sig längre. Hela kroppen kändes darrig och lite krampig. Det var som en brottningsmatch med sig själv. Fruktansvärt!

När jag kom hem så satte jag igång med maten och vi åt och när barnen sedan satte sig för att glo på teve så somnade jag tvärt.

Maken sa det att han inte trodde jag var helt frisk heller, och det skulle ju förklara en hel del, för som det är nu så är jag helt värdelös!

Och så vill jag frossa, jag vill ha ostbågar, chokladpudding, kakor, saft, läsk, godis MASSOR AV CHOKLAD!!! Nu börjar jag fundera på om det kanske inte skulle skada med extremdiet i en fyra till fem veckor och nå mitt resultat för att jojja där istället för tio kilo över målet.

Det tål att tänka på.