missbruk / missbruk

Jag pluggar till socionom och i mina studier praktiserar jag just nu på ett socialkontor. På socialkontoret så har man inriktat sig på missbruk och hjälpa drogmissbrukare genom att ge dom behandling om de ber om det eller göra utredningar som kan sluta med tvångsåtgärder om deras liv hotas. Det är som sagt drogmissbruk och även spelmissbruk men inte matmissbruk. Matmissbruk har landstinget hand om.

När det kommer till matmissbruk tycker jag att det är ett väldigt stort problem i vår värld. Det största problemet är ju att äta bör man annars dör man, äta rätt bör man, annars dör man och där imellan har vi snabbmatskedjorna och godisförsäljare som nästan fungerar som knarklangare i matmissbruksträsket.

Det jag går nu, xtravaganza, fungerar ungefär på samma sätt som öppenvårdsinsatserna gör för drogmissbrukarna. Man ska hitta redskap och identifiera tillfällena då man brukar råka falla i fällorna. Jag ifrågasatte hur det kommer sig att socialtjänsten inte även har den formen av missbruk. Jag fick svaret att det helt enkelt var så. Ok.

När jag hör mig för om landstingets insatser för de som matmissbrukar får jag höra det här:
ätstörningsenheten: tar inte överviktiga utan endast de med ätstörningar i form av bullemi och anorexi. De som är överviktiga ska gå till fettmakliniken. Förlåt, men fettmakliniken!? Detta måste jag erkänna inte är helt förankrat i annat än vad jag hört eftersom det inte går att hitta något i ämnet överhuvudtaget på landstingets hemsida. Men alla jag pratat med i ämnet säger att de överviktiga ska gå till fettmakliniken. Jag upplever namnet obehagligt. Jag skulle känna mig lite, nästan kränkt, över att gå till fettmakliniken. Det låter flottigt.

När jag sökte hjälp genom vården så fick jag en kokbok och några goda råd på vägen. Kändes i jämförelse med att man skulle ge en bok "drugquitting for dummies" till en person som missbrukat amfetamin under fler år. Som överviktig vet man oftast vad som är rätt och fel men det är skitsvårt att göra något åt det ändå. Man behöver hjälp i öppenvårdsprogram eller liknande för att få hjälp. Att lära sig handskas med mat. Varför inte likaställa detta missbruk med andra missbruk så de som verkligen behöver hjälp, kan få hjälp utan att behöva vara stenrika från början, vilket man i stort sett måste vara för att få råd med att gå med i sådana program som jag till exempel är med i (sponsrad av föräldrarna).

Vad tycker ni?

Om ni varit i kontakt med landstingen i denna fråga, vilket bemötande fick ni, känner ni att ert problem blev taget på allvar och fick ni adekvat hjälp som faktiskt fått er att bli av med er farliga fettma, på ett sätt så ni inte fått tillbaka den igen?