föräldrakommittén= jag, jag= föräldrakommittén

I dag skulle jag på möte. En kompis, Barbro, är (var) nominerad till en plats i kårstyrelsen på universitetet. Mötet började klockan fem, jag slutade klockan fem. Jag sa det att jag var tveksam till att jag skulle hinna till universitetet till fem eftersom jag inte är Hiro. Jag pratade med en kille som skulle vara med på mötet som sa det att han inte trodde att punkten där jag skulle komma in skulle dyka upp innan sex, bra tänkte jag, då kan jag nog hinna utan att behöva stressa ihjäl mig. Eller ja, lade han till då, inte före halv sex i alla fall.

Jag gick tjugo minuter i fem, jag fick skjuts av maken, vi kastade oss förbi MAX för den sista måltiden. Japp, den sista måltiden på tre veckor för nu jävlar kommer jag köra stenhårt! Tre veckor av plåga, lida och hunger, kraftig hunger. Jag går på helfart i morgon och kör i tre veckor så jag kommer under den magiska åttiogränsen. Någon kanske har invändningar om den mat jag valde som sista måltid men det fanns tanke bakom detta. Till att börja med så kände jag inte att jag hade tid att njuta en god stek eller liknande innan mötet och dessutom är hamburgare något jag inte njutit av sedan jag gick på dieten i november, så det var det värt.

Tillbaka till stressen.

Jag kom till universitetet, slängde i mig hamburgaren, hoppade in på mötet kvart över fem och slog mig ner. Dom tog upp punkt efter punkt, förklarade ingående om många av mötets tillvägagångssätt, väldigt ingående. Klockan tickade, den blev halv, den blev sex, klockan tickade fortfarande. De började prata om mat och uppehåll för den samma. Min kära familj väntade på universitetet eftersom jag trodde det skulle vara klart vid sex. Jag smög försiktigt över till Barbro och påpekade att hur mycket jag än vill se henne sitta i kårstyrelsen så tänkte jag inte sitta och vänta medan folk åt för att sedan prata om henne, eftersom min familj väntade. Hon hade förståelse för detta men blev lite stressad.

Klockan fortsatte att ticka och blev halv, kvart i sju och fem i sju och så blev det matpaus. Jag skrev en liten lapp till talesmannen som skulle prata för mig för Barbro. Det kändes som om jag hade spenderat två av mina timmar och två timmar av min familjs liv åt ingenting. Men jag fick i alla fall ett litet snack med kandidaterna, fick sparkat dom lite i arslet, speciellt Linnea (förlåt, det blev kanske lite hårt lovar att späka mig lite för det) fick pratat lite med Görs om valbara kursen och c-uppsatsen, verkar som om vi blir klasspolare i höst :)

Och så fick jag byta några ord med generalen för Sobra. Och det är här det kommer in, jag är inte längre huvud för föräldrakommittén men för många har jag blivit lika med föräldrakommittén och föräldrakommittén lika med mig. Många har varit på mig om föräldrabarndagens datumisering och jag har hela tiden hänvisat det vidare, men ingen har hört av sig till de övertagande så jag fick helt enkelt ta över och agera mellanhand. Så nu äntligen har det blivit spikat. Nu blir väl alla studerande föräldrar (den pytte pytte pytte skara som faktiskt insett att vi finns), alla generaler och alla föräldrakommittéfolk glada att vi har planerat in föräldrabarndagen, den 21:a september JIIIPIIIIII!