THE CURE

Som jag redan nämt, så var jag på The Cure i helgen, absolutly faaaab!

Jag kom hem till min kära vän och föredetta skolkollega vid lunchtid, intog en helt underbara middag med henne och hennes sambo Oskar. (den bröt mot så många av mina riktlinjer så jag grät nästan inombords, men man ska ju leva också) Sen var det stan som gällde. Vi gick i affärer och tog oss en öl med hennes syster samt systerns pojkvän.










På en pub inne i stockholms innerstad syndade jag ännu mer i form av ett uuuunderbart vitlöksbröd och en öl. Och så var det väldigt trevligt. Jag hann tillockmed kika på mina gamla hemtrakter på väg till spelningen eftersom vi åkte med fel tub. Skanstull, åh skanstull, jag blir så nostalgisk.





Väl framme vid Hovet hade vi totalt missat förbandet, men det gjorde oss inget, vi var där för the Cure och inget annat. Medan jag höll på att dividera med försäljningsståndet där jag köpte mgi två tröjjor så gick cure ut på scenen så vi fick springa. Men innan vi sprang hann jag konstatera att tröjjorna var FÖR STORA! Jag var tvungen att byta till... MEDIUM!!! JAG HAR MEDIUM! Jävlar i min lilla låda vad jag krymper.

Vi satt från början absolut längst bort från scenen, man kunde knappt se om det var myror eller människor på scenen. Plötsligt kom Charlie på att hon kände en kille som brukade jobba som vakt, hon messade och vips var vi nere, framför scenen. Kontakter is the shit. Cure spelade i tre och en halv timme. jag var trött efter tre och en halv timme, jag vågar inte fundera över hur trötta bandet måste ha varit. Till att börja med är dom bra mycket äldre än mig och samtidigt höll dom igång mer än vad jag gjorde.

Innan spelningen hade jag hört att dom i stort sett aldrig spelar gamla grejer så jag lyssnade in mig på de nya låtarna, hela bussresan (jag nästan inte kom med) till stockholm men det stämde inte. Fjärde låten, lullaby! Mmmmm, ren njutning och mot slutet, oj oj oj, taket lyfte nästan när dom spelade boys dont cry. Jag njöt! Killing an arab, mmmm. När spelningen var slut åkte vi hem till Charlies och Oskars lilla lya på Norra Mälarstrand, jag kröp ner i den lilla källaren, tog mig en lååååååååååååång dusch och somnade som ett litet barn, fast fläkten surrade som en gigantisk humla hela natten. Gissar väl att den blev överröstad av mitt eget öronsus efter konsertljuden.