Man ska gå på första känslan

i fredags när jag hämtade sonen från fritids tänkte jag för mig själv "hmm, kanske ska kolla ifall det verkligen är skola på måndag" men när jag skulle gå och grabba någon på vägen så höll sig alla ansvariga undan så jag tänkte istället "äsch, det är väl klart att det är skola på måndag, varför skulle det inte vara det?"

Maken börjar vid två idag och jag är ledig och den enda anledningen till att klockan ringde i morse var för att vi skulle få iväg sonen till skolan i tid. Trötta och jävliga tvingade vi oss upp ur sängen, hasade upp och tvingade upp sonen som självklart ville sova längre. Den enda som var pigg och glad var dottern som inte har något mer än att få busa med mamma hela dagen att se fram emot.

Vi fick i sonen frukost och tog oss till sonens skola. Det var blött, det var ruggit och vi var sena så jag fick jaga upp sonen så han gick lite snabbare. När vi närmar oss skolan så upplever jag att det är tyst, för tyst. Vanligvis brukar det vimla av barn på skolgården som för ett hiskeligt liv, men det var tyst. Inga barn lekte vid järnstängerna vid ingången, som det alltid brukar vara. "har dom gått in redan" tänkte jag "är vi så sena?"

Precis vid dörren möter vi en annan förälder med sitt barn, han var stressad och irriterad. "det är stängt" sa han kort "både skola och fritids är stängt" och så kasta han sig på mobilen och började ringa, troligtvis efter barnvakt eller liknande. Jag kände mig rätt nöjd ändå. Det enda problemet för oss var att vi inte fått sova så länge som vi fått om vi inte hade satt klockan för att få iväg sonen till skolan. Men vi hade inte problem med barnomsorg eftersom jag ändå planerat att vara ledig idag så det var inte några större problem för mig.

Jag blir bara lite mer störd i mitt försök att få ordning på hushållet tills min ömma moder kommer i eftermiddag.

Nu är det 22 timmar kvar tills jag får äta min första riktiga frukost, men nu tar jag min chokladdrink, skål!