Jag satt i den bogserade bilen och eftersom det inte fanns något batteri i bilen så kunde jag inte ha någon fläkt igång vilket innebar att jag fick ha fönstret öppet hela vägen. Jag hade inga vantar. Mina fingrar var som istappar, jag kunde knappt böja dom. När vi stannade första gången av fem medan vi letade efter vart vi skulle parka bilen någonstans, så fick jag låna vantar, det var en njutning.
Saker som man kunde höra från mig under körningens gång var bland annat *med pipig röst* "inte så fort inte så fort inte så fort inte så fort" För attans vad trettio känns fort när man inte har någon kontroll!"vart ska vi nu vart ska vi nu vart ska vi nu" och vid ett specifikt tillfället när jag ser i backspegeln att det kommer en stor timmerbil åkande i hög fart närmre närmre utan att verka sakna in så pep jag "se mej se mej se mej se mej" för med tanke på min lilla söta varningstriangel så fanns chanserna att han inte skulle göra det, i dom mörka skogarna.
Men vi kom fram i alla fall, och jag var jätteduktig, och mycket riktigt...
det är en ford (min bil) som drar en volvo!!!I dag åt jag min första matiga måltid och jag hade hört att det fanns risk att jag skulle bli illamående. Jag åt kesella, hallon och linfrön och jag åt det lååångsamt. Jag har inte mått illa, det gick jättefint men jag hade glömt hur jobbigt det är när saker fastnar i tänderna, som till exempel hallonkärnor.
Nu ska jag röjja sonens rum!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Tack för att uttrycker dina tankar, jag ska försöka ge feedback på dessa så snart jag kan.