så litet barn, så mycket snor!

I går mådde jag riktigt kasst och tyckt väldigt synd om mig själv. Ont i magen, förkylning, ont i musklerna och illamående men i morse fick jag inte tycka synd om mig själv längre. Det var bara att klä på sig och åka till plugget, för annars skulle jag ju förlora mina betyg. Samtidigt så är barnen sjuka så maken får skjuta fram sin dag så jag blir ensam i kväll :(

Det var i alla fall intressanta diskussioner, men alla i gruppen önskade att vi skulle haft mer samtalsmetodik, jag menar, det är ju ändå det vi i stor mån kommer syssla med när vi är klara.

NÄr jag kommer hem så är det snorläge till max. Sonen är väl ok, han är lite hängig och sitter och glor på teve, men dottern... febrig, ettrig och det största snorfabrik man kan tänka sig. HOn nyser och tömer sig fyllständigt och när man vill torka blir hon arg och viftar med sina snoriga små kroppsdelar så det nästan stänker. Det där försöket till pedagogisk framtoning förbytts med ett hysteriskt "NÄÄÄÄÄÄJ UNGE, IIIIIIH, DET ÄR JU SNOR ÖVERALLT!!! "
Och så mitt i allt detta gett så får hon för sig att stoppa in saker i munnen som man måste få ut och man får en insikt i hur Bill Murry kände sig vid inspelningen av ghost busters.

Nä jag säger som Nemi:
vad är snor egentligen bra till?