Mitt innersta

Idag har jag gjort något som är få förunnat och om det är förunnat så kan det med stor sannolikhet vara i lite jobbigare omständigheter än för mig.
Jag har kikat på den grå geggan idag. Det var skithäftigt, om jag ska beskriva det milt. Jag kom till sjukhuset, behövde bara vänta i fem minuter innan det var min tur och bara det ger ju en ett positivt sinne. När jag kom in in röntgenrummet så var mina sinnen öppna som på ett litet barn.

Jag skulle ligga på en britts som åkte fram och tillbaka genom en stor cirkulär anordning som hade någon komponent som snurrade fasligt fort. Innan vi satte igång sa jag på ett så där barnsligt, förhoppningsfullt och glatt sätt "kan man få en kopia av någon av bilderna ni tar på hjärnan?" och jag fick ett positivt svar så jag kommer under dagen lägga upp min fina hjärna här i bloggen, för alla att skåda.

Jag åkte fram och tillbaka några gånger och det fotograferades och sedan fick jag gå ut i väntrummet och vänta på den bild som dom skulle skriva ut åt mig. I väntrummet var en sån där trykt stämning som det kan vara i väntrum där folk väntar på att få svar på jobbiga frågor som har med de inre organen att göra. Jag däremot satt och hade säkert samma aura som en femåring som väntar på glass.

Efter en liten stund kom sköterskan ut med bilden av min hjärna och jag utbrister "coolt!" medan hon pekar och visar de olika komponenterna som syntes i hjärnan som jag läst om förra terminen men inte kommer på namnet på direkt nu i skrivande stund, mer än amugdalan i så fall, två små larvliknande strängar som ligger och sover inne i hjärnan. Jag utbrast fler tonårskommentarer som "häftigt" och "coolt" igen och sedan var det klart för mig att gå och jag har säkert gjort intryck på de stackare som satt och väntade samtidigt som mig i detta väntrum.

Nu ska jag sätta den grå massa i bruk genom att fortsätta plöjja litteratur.